Beccibus

Man lever inte riktigt ett liv på riktigt här. Det känns lite som någon sorts halvliv. Veckorna går coh man gör egentligen ingenting vettigt, men samtidigt mår jag galet bra här! Jag har funderat lite, har varit sur och uppmärksamhetssökande och inte speciellt rolig alls. Men det är sån här jag är, det här är hemma. Jag är glad i skolan, dom som inte bor med mig ser sällan den arga Rebecca, den sura Rebecca, ångestRebecca, jag är inte sån bland folk. men här, på jämte, det är hemma. Jag måste få skrika ut lite ibland, och då blir det här och det sköna är att det känns som att folk accepterar, jag är omtyckt, jag har brister och fel, är inte alltid glad men jag är ändå värd att vara med. Amen!

Dessutom, när man är lite småledsen kan man få länkar till sånt här. Och då blir man lycklig:)