Beccibus

Jag kan inte sova. Eller jag somnade vid tolv, men så vaknade efter en och en halv timme, tänkte på hur det ska bli imorgon. Jag hatar att jag är så osäker, så otroligt rädd för att göra bort mig. Vad skulle kunna gå så fel att det inte skulle gå att bara vifta bort det? Varför skulle jag klara av saker så mycket sämre än alla andra? Jag avskyr att jag har haft prestationsångest flera veckor för jordgubbarna, något som i och för sig blev bättre nu på slutet. Men så ont jag hade i magen... Början på sommaren när jag bara låg och kände mig värdelös, inte bra på något och bara osynlig. Jag lägger ner alldeles för mycket vikt vid vad folk tycker och tänker om mig och det jag gör... Jag hatar det.

Jag tvivlar alltid på vad jag kan. Jag skulle antagligen aldrig komma in på någon teaterskola, så jag försöker inte ens. Jag har köpt tapet, tänk om ingen tycker om den? So what! Jag gillar den! Tänk om ingen gillar mina kakor som jag har lagt ner varenda ledig stund på den här veckan!? Tänk om saften blir konstig... Tänk om ingen kommer.

Naej. Nu somnar vi. Imorgon ska jag komma ihåg att Uffe kommer och vill ha 20 kilo västeråsgurka på eftermiddagen. Jag ska öppna den där rackarns kiosken, jag ska få upp luckorna, jag ska komma ihåg priser och gör jag inte det ska jag fråga! Nu ägnar vi oss åt lite positiva tankar!

Tuudels!