Beccibus

Ännu en söndag. Satt här och pratade söndagsångest med våra söndagsgäster. Det visade sig att alla hade olika sorter, någon hade fredagsångest och någons söndagsångest började redan på lördagskvällen. Min börjar så fort jag är på väg hem från kyrkan. Då är det söndag på riktigt. Fast dagar som denna, när man bjuder hem folk så går det att skjuta undan den lite. Men, att tillägga är ju att den inte är alls så jobbig som för bara ett halvår sen, då hade jag aldrig kunnat gå på yoga på en söndag, då hade jag tänkt alldeles för mycket och attacken varit ett faktum. Nu är det inte så, vilket jag är väldigt glad över.
   Antingen har man söndagsångest för att man måste få ut tillräckligt av sin söndag, det är liksom sista dagen. Andra har mer ångest för att det är måndag imorn, jag:) Folk med fredagsångest är rädda för att nu är det helg, och den kommer vara jättekort. jaa, som sagt mycket ångest hehe, mer eller mindre. Min är mindre, fast ändå litegrann.

Nu ser jag att Matilda är här, myspys. Vi ska gå på yoga.

PusspussS