Beccibus

Imorgon är det dags för nästa Apologetiklektion. Läskigt. Vi skulle ha frågat en icke-kristen och en kristen person om varför inte är/är kristna... Jag frågade Freggis ganska tidigt, men den där kristna personen tänkte ajg var så lätt att hitta så jag struntade i den och kom på det i förrgår igen... Tur att man går på en skola som fullkomligt kryllar av kristna männsikor... Jag fick hur som helst svara på samma fråga tillbaka. Tänkte att ni kunde få läsa svaret... Sånt här är grymt bra att skriva ner... Låter det vettigt? För mig gör det det...

"Det jag först av allt kommer att tänka på är, som du var inne på, naturens och hela skapelsens perfektion, hur allting hänger ihop och att allt finns till av en mening, till och med en mygga liksom.  För mig är det fullkomligt otroligt att det skulle kunnat kommit till av en slump. Det är främst i naturen jag skulle säga att jag har mött Gud. Möten och fina förbönsstunder har jag så lätt att förklara bort med att "det var omständigheterna som gjorde att jag började gråta" eller så... Men i naturen funkar det inte att göra så, det talar för tydligt för en skapare och en intelligens för att jag ska kunna acceptera en sån bortförklaring...

Ska jag vara helt ärlig så har jag ju vuxit upp i den kristna tron och då har det ju varit väldigt naturligt att tro att det är den Gud vi menar i kristen mening som jag har refererat till när jag har varit övertygad om att det måste finnas en gud.

Men just att Bibeln är så pass trovärdig genom att det finns så mycket historiska skrifter har jag också som ett väldigt starkt argument för att det verkligen är här sanningen finns. Det är så många olika människor som har skrivit ner sina upplevelser oberoende av varandra. Detta gör att jag litar på Bibeln. Det finns så många människor som har studerat Bibeln och sett att detta verkligen är något att lägga sitt liv på. 

Men att man bara tror att bibeln är ett trovärdigt dokument betyder ju inte att man måste vara kristen. Varför har jag bestämt att det här verkligen är värt att bygga upp mitt liv på och känner att jag vågar lita på Gud? Under de tider i livet när allting har varit piss, skit och annat så har jag känt under tiden att jag är buren av Gud. Jag har inte varit ensam. Samma sak när jag ser tillbaka på mitt liv så kan jag se hur Gud har använt mig och hur han har satt människor i min väg som har varit så avgörande för att jag ska kunna klara mig igenom hela livet. Jag kan känna att jag har upplevt Guds kärlek och i och med att jag har bestämt mig för att jag tror på Bibeln så tror jag ju också på det han gjorde på korset. Den kärleken är för stor för att jag inte ska kunna göra någonting tillbaka. Att jag finns till bara på grund av nåd och kärlek. Därför försöker jag leva efter Bibeln, lita på Jesus och lägga hela mitt liv i hans händer.

Sammanfattning? Jag är helt övertygad om att det finns en gud, naturen, mitt liv och andra vittnar så starkt om det. Jag har vuxit upp med kristendomen och tycker nog att jag har prövat den tillräckligt mycket för att det ska hålla. I och med att jag tror på Bibeln så tror jag på vad Jesus har gjort för mig, jag litar på honom och nåden. Det får konsekvenser i mitt liv, att jag vill leva efter Guds ord och att jag försöker förstå att jag är ingenting utan Guds nåd och kärlek."

Annars har dagen varit ganska seg, grå, kall och deppig... Men när skolan tog slut satte jag och Hannah oss i tystnad, lyssnade på den underbara Melissa Horn och stickade. Hemskt avslappnande... Sen var det lite städning, jag var tvungen att sjunga Janis Joplin-låtar för att inte skaka i ursinne över dammsugare som inte följer med, dammråttor som ligger och skräpar eller dammsugarsladden som alltid ska ligga i vägen... Detta följdes upp av en hedersstund till det underbara bakverket, KANELBULLEN! 92 stycken blev det, sen var det fest... Nu mår jag illa. Lite Amelie från Montmartre på det och nu kan jag somna med ett glatt hjärta. Än en gång är det kul på folkis;)