Förlåt då...

Tänkte säga förlåt för att ajg inte har uppdaterat mer idag men då skulle Matilda antagligen slå ihjäl mig. Har en lite smådålig vana att be om ursäkt för allt, nåt som får henne att kruppa ur;)
Var kommer sånt där ifrån? En gång bad jag om ursäkt för att jag inte hade stängt köksluckan i "mitt eget" kök (citattecknen var nödvändiga, annars skulle pappa börja diskutera;)) och Matilda stod en bit längre bort. "Oj förlåt", det bara slank ur mig. Fast jag kom på mig själv och hon förstod inte vad jag bad om ursäkt för. Jaja, fattar ni? Det har blivit en liten grej, det bara slinker ut men nu tänker jag på det lite mer. Mumlar det bara nuförtiden...

Har gjort en paj med kyckling, soltorkade tomater och spenat:) Gött, Yeay!
Pusspuss


Kommentarer
Postat av: adinadenfina

det där kära berecca är släktdrag. Jag har liknande symptom angående att be om ursäkt. Har dock lyckats kontrollera sjukdomen nu jämfört för ett par år sedan, då bad jag om ursäkt till allt. Så du behöver inte oroa dig, det ligger i generna :)

2010-03-04 @ 13:32:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0