Beccibus

Shiet det känns som att gårdagskvällen bara har försvunnit. Jag körde ju, så inga såna bortglömningar. Men jag har bloggat så lite på sistone så det kan säkert se ut som att jag har minnesluckor, det har jag alltså inte. Jag tror bara att jag har skrivit om nåt o sen läser jag igenom själv, o så har jag inte det.

Jag hade tre ångestmoment igår:
1. Hur ska jag ta mig till Finspång?
2. Vad ska jag ha på mig i Finspång?
3. Vad läskigt om Camilla svarar i deras hemtelefon och jag inte fattar att det är hon utan säger "Är Camilla där". Eller ännu värre, jag börjar prata som att det är Camilla och så säger den jag pratar med, du ska få prata med Camilla. Kommer ni ihåg ångesten från lågstadiet? När man fortfarande ringde till hemtelefonerna.

1. Jag åkte bil. Jag struntade i alla andra och tänkte bara på Matilda, Camilla och Frida. Vi tog en bil, kom sent, var glada och så där!
2. Jag hade höga shorts och kavaj. Det såg jag på en bild. Håret var uppsatt så det såg kort ut och ögonen var markerade. Innan jag var i Finspång var frisyren totalförstörd och allt smink var borta. Spännande. Jag försökte vara glad i alla fall.
3. Camillas mammas man svarade, jag hörde direkt att det inte var Camilla och kunde snabbt framföra mitt ärende om att jag vill tala med Camilla. Allt gick bra, jag var glad.


Kvällen var trevlig i sann klassfest/estet-anda, vad nu det betyder. Festen gick in i lite olika faser
1. Alla satt vid bordet, lite uppdelade och åt.  19.00
2. Alla dansar ovanligt porrigt och gnider sig mot varandra. 22.00
3. Alla försvinner, senare börjar de mer fysiska aktiviteterna komma igång. De som inte deltar i det dansar eller pratar eller kollar och skrattar 00.00

Ni förstår principen. Det var trevligt i alla fall. 

Pusspuss